Historia

Kaffe var den vara som redan från början engagerade Martin mest. Han köpte utvalda kaffebönor som han lämnade in för varsam rostning ochsedan blandade han med omsorg sina egna kaffeblandningar. Under åren utvecklades företaget från en enkel kryddbod, till speceriaffär vidare till exklusiva butiker med generösa öppettider. Idag är Martin Olsson en fullsortimentsgrossist som levererar mat, dryck och restaurangutrustning överhela landet.

Martin Olsson – grundaren

Martin Olsson föddes i Djurgårdsstaden 1869 som den yngste av 12 syskon. Fadern var skräddare men hade innan dess varit polis och Västgötaknalle, alltså gårdfarihandlare bördig från Västergötland. Efter fem års skolgång blev Martin 1881 drängpojke hos sin 17 år äldre bror Anders Antoni. Brodern hade en kryddkramhandel på Stora Nygatan.

1891 blev Martin Olsson föreståndare för broderns filial vid Hötorget 11. Samtidigt fick han löfte om att överta butiken efter sju år om han kunde driva den med tillräcklig vinst. Det var ett bra affärsläge vid salutorget och saluhallen. Butiken hade ett ordentligt skyltfönster. Med hjälp av en springpojke lyckades Martin driva speceributiken framgångsrikt. Bland varorna fanns kryddor, kaffe, konserver och fram till 1918 även vin. Därefter inrättades ett statligt vin- och spritmonopol.

Den 3 januari 1897 övertog Martin Olsson butiken från sin bror, alltså ett år tidigare än vad som hade avtalats 1891. "Jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv som när jag fick sätta upp glasskylten ovanför butiken med texten MARTIN OLSSON", har Martin senare sagt. Glasskylten var svart och texten målad i guldfärg. På dörren stod ordet kaffehandel och på pelarna bredvid dörren stod "Conserver" respektive "Specerier". I det meddelande som gick ut vid övertagandet skrev Martin Olsson att han som specialitet bad att få framhålla" ett rikhaltigt lager af utvalda kaffesorter, såväl obrändt som dagligen nyrostadt".

Martin Olsson var en skicklig men försiktig handelsman. Under första världskriget avstod han från varuspekulation vilket gjorde att han nog gick miste om en del vinstmöjligheter men samtidigt undgick han de stora förluster som många spekulanter drabbades av. Efter kriget började den strikta uppdelningen mellan olika butikstyper luckras upp men Martin höll sig kvar inom det torra sortimentet. Ett motiv för detta var hans stora intresse för kaffe. Han började annonsera i tidningarna och kallade sin favoritblandning för Kalaskaffe.
Martin Olsson avled vid 58 års ålder 1928.

Martin Olsson i Feiths hörna

Den 19 september 1935 öppnade Martin Olsson sin nya butik vid Feiths hörna, alltså det nordvästra huset i korsningen mellan Kungsgatan och Sveavägen. I den konkavt skurna hörnan av byggnaden hade tidigare legat det populära Feiths konditori.

Det var ett djärvt steg av Martin Olsson att flytta dit. Många ansåg nog att en matbutik inte passade i ett så exklusivt läge. Butiksinredningen gjordes tämligen påkostad och anpassades till den bågformade ytan. I samband med flytten utökades sortimentet till att även omfatta livsmedel och delikatesser.

De första årens försäljning utvecklades inte som man hade hoppats. Hit sökte sig inte kunder för att göra de stora vardagsinköpen. Därför gällde det för Martin Olsson att i stället skaffa sig en lite mer exklusiv profil.

Efter ungefär tre år hade man funnit rätt melodi: genomgående hög varukvalitet, sakkunnig personal och ett annorlunda sortiment mer inriktat på delikatesser som lax, ål, sniglar och skaldjur samt exotiska frukter av olika slag. Butiken blev en av de allra första som sålde färdigberedda sniglar och färdigberedda kycklingar, klara att direkt lägga i grytan. "Lite förmer, lite för Er", blev Martin Olssons nya slogan.

Det nya läget visade sig efter kriget bli ett lyckokast när Martin Olsson 1952 kunde öppna en fruktbutik och två år senare en livsmedelsbutik i tunnelbanehallen vid station Hötorget, som låg i omedelbar anslutning till lagret i Centrumhuset. Inom företaget sa man att Martin Olsson flyttade från Hötorget 1935 men att Hötorget sedan snabbt flyttade efter.

Kungens kaffesurrogat

Att driva kaffehandel under världskrig är ingen dröm. Den 27 mars 1940 infördes kafferansonering och den varade till den 31 oktober 1945 – för att sedan återkomma under några månader 1951.

Nu gällde det att få fram en lämplig ersättningsprodukt. En rad företag skickade mer eller (oftast) mindre drickbara erbjudanden till Martin Olsson. Företagets inställning var inledningsvis att man överhuvudtaget inte skulle befatta sig med kaffesurrogat. Men så fick man kontakt med en ung dansk, Villads-Nielsen, i Helsingborg. Det han hade att erbjuda smakade visserligen inte bra, men bättre än allt det man tidigare hade provat.

Avtal skrevs med Villads-Nielsen som gav Martin Olsson ensamrätt till produkten. Nu gällde det att hitta ett lämpligt namn – Kalassurrogat var inte att tänka på. Det fick bli Kamo (Kaffe AB Martin Olsson). I augusti 1941 kom den första leveransen. Första kundbesöket gjordes hos AB Trafikrestauranger och resulterade i en order på 12 ton.

Vid en utställning på Ostermans Marmorhallar, där det fanns en Kamo-servering, lyckades man bjuda kronprinsen, sedermera kung Gustaf VI Adolf, på en kopp och majestätet lät sig väl smaka. Efteråt kontaktades hovmarskalken med en undran om det gick bra för Martin Olsson att informera allmänheten om att kronprinsen drack Kamo – det kunde ju vara bra om svenska folket fick veta att även kungligheter drack surrogat. Hovmarskalken sade att det gick bra och Martin Olsson startade en omfattande annonskampanj om vad kronprinsen drack till frukost – nämligen en blandning av 20 procent kaffe och 80 procent Kamo.